Jag blir ständigt påmind om din frånvaro.
För din parfym hänger stilla kvar i vissa vrår.
Där den trivs.
Och lukten av din hud har fastnat någonstans i kuddens fibrer.
Klämd av kärlek och saknad.
Det finns en trygghet mellan uppvärmda lakan.
Men nu är det tyst och kallt.
Dina andetag har lämnat spår i min nacke.
Imma som aldrig går bort.
Din blick har naglat sig fast på insidan av mina ögonlock.
Så när jag blundar kan jag nästan känna dig.

© by LVL