Jag blir ständigt påmind om din frånvaro.
För din parfym hänger stilla kvar i vissa vrår.
Där den trivs.
Och lukten av din hud har fastnat någonstans i kuddens fibrer.
Klämd av kärlek och saknad.
Det finns en trygghet mellan uppvärmda lakan.
Men nu är det tyst och kallt.
Dina andetag har lämnat spår i min nacke.
Imma som aldrig går bort.
Din blick har naglat sig fast på insidan av mina ögonlock.
Så när jag blundar kan jag nästan känna dig.

© by LVL

Jag vet att det är lönlöst.
Som att vänta på en buss som redan gått.
Eller att sakna något som aldrig kommer igen.
Logiken säger sluta
Men hjärtat fortsätter slå.
Dunk, dunk.
Du var på riktigt.
Dunk, dunk.
En främling.
Dunk, dunk.
Någon ny.

Jag kan inte sluta tänka på att det är orättvist.
Du fick aldrig öppna ögonen.
Du bara fanns.
Utan att någon visste.

© by LVL

Jag är glad att du vill ha mig.
Att du fortfarande stöttar mig.
Att du fortfarande älskar mig.

Du och jag, förlovade.
Snart två år.
Om fem dagar (för klockan är över tolv).
Jag vill ge dig något
Även om det känns som om jag redan gett dig allt jag kan.
Det finns alltid mer att ge.
Alltid.

För jag älskar dig.

Då slutar man aldrig att ge.
Man är i en symbios som inte går att förstå.
Kärlek.
Trygghet.

Jag saknar förälskelsen.
Pirret varje gång jag hör din röst.
Fjärilarna som fladdrar i maggropen när du rör vid mig.
Men det gör inget.
För nu har vi något mer.
Något större.
Jag skulle inte kunna byta bort det mot något i hela världen.

För jag älskar dig.

Jag kan inte sluta säga det.
Du kanske blir less på mig
Och tror att jag inte menar det varje gång.
Men det gör jag.
Alla gånger.
Varje dag.
Varje sekund.

Jag kan inte sluta fundera på vad du ser hos mig.
Som ingen annan har.
Har jag något speciellt eller hände det bara?
Vi är så olika.
Har inga gemensamma intressen.
Men jag orkar inte bry mig.

För jag älskar dig.

 

Jag vet att det känns som berlinmuren
En vägg mellan två världar
Så hög att den når stjärnorna,
Men gjord av kall betong.

Bråk, Kärlek, Hysteri
Kaoset som inte går att stoppa
Och någon gång måste man välja sida.
Valet som alltid sårar någon.
Ja, jag vet
Att det känns som berlinmuren.

Sträng copyright, av mig (inte bilden, bara texten)

/ LVL

 

Idag skulle vi läsa upp dikter på svenskan, och töntig som jag är så har jag enorm prestationsångest och vågade inte läsa upp någon dikt jag skrivit. Men som kompensation för det så lägger jag upp en här.