Innehållet i min väska


Helt underbar random 4chan-bild med ninetails och vulpix <3

Jag har så fruktansvärt mycket väskor, och olika saker i alla. Men det som brukar ligga i den jag använder mest är;

1. Papper - Helt allvarligt så har jag skadat mycket papper i väskan. Alltid. Jag kan rensa den flera gånger i veckan och det är ändå alltid minst 10-20 papper eller häften med MER papper. Oftast från skolan vilket kanske förklarar en del.
2. Nintendo DS + pokemon - Behöver jag säga något om det? Nörd. Helt klart.
3. Plånboken - Oftast tom (läs bankkontot).
4. Skrivblock - Innehållet i det brukar vara allt från vettiga saker som inköpslistor till kreativt kaos.
5. Mobilen - Ja, förut använde jag den inte alls. Men nu åker den alltid med!
6. Någonting att äta/dricka - Det är också lite av standarden. Jag älskar att stoppa i mig saker så oftast finns det i alla fall tuggummi.

Sen hittar jag ALLTID intressanta saker i min väska som tex. laddare, gummisnoddar, random lappar med viktiga saker på, pennor jag aldrig sett förut och ibland även leksaker mm.

Någonting jag ångrar


Jag förlorade mig själv någonstans mitt bland alla höstlöv.

Jag ångrar att jag släppte taget om mig själv i höstas. Jag ångrar att jag inte tog mitt eget liv framför någon annans. För det är det som har gjort att jag är här nu, efter i skolan och aningen hopplös. Men samtidigt så vill jag tro att jag inte hade varit här idag om jag inte gjort det. För vem vet, då kanske jag aldrig börjat umgås så mycket med han är är med nu? Jag hade kanske aldrig tagit tag i min ångest? Jag hade kanske aldrig varit här.

Men även fast jag tror att något gott kommer ut ur det onda så ångrar jag, jag vill inte gå ett exra år. Jag vill bara få ta studenten som mina vänner och lyckas med någonting. Inte bara misslyckas.

Mitt drömbröllop

 

Jag vill gifta mig utomhus, inte instängd i någon kyrka. Det ska vara lövträd, skymning och vackra färger i ljuslyktor som hänger från grenarna. Min klänning ska vara svart och vit med spets och den ska gå ner i ryggen så att min tattuering syns. Sen ska jag inte ha några skor på mig. Jag hatar mina fötter men älskar att vara barfota på sommaren. Mitt hår ska för en gångs skull vara långt och uppsatt i en slarvig knut, med många färgglada blommor.
Så ska det vara någon stackare som får sitta och spela en låt då man går fram till ”altaret” och det ska inte vara den traditionella låten som är på alla bröllop. Det ska vara personligt och fint, sånt som får mig tårögd och ger mig gråt i halsen. Och jag kommer vara röksugen av all nervositet och bara vilja springa fram. Men det hör till, det är en del av upplevelsen. Linus ska vara min brudtärna, det har jag bestämt för länge sen. Och han kommer att ha det där flinet på läpparna som bara han kan ha, det som säger: Vad var det jag sa? Och jag vet att han vill ha rustning på sig, och det ska han få ha. För att jag älskar riddare lika mycket som han.
Prästen ska vara avslappnad och inte prata som han eller hon har någonting uppkört där bak, vilket präster har en förmåga att göra enligt min erfarenhet. Sen så får denne inte ha någon konstig prästkrage eller annat utmärkande, det ska bara vara fint. Vanligt och ovanligt på samma gång.
Alla barnen ska få leka omkring och bli smutsiga (för jag har lärt mig en sak: en skitig unge är en glad unge), inga föräldrar ska behöva bry sig om det. Sen så ska Oliver få bära fram ringarna och jag ska vara världens lyckligaste mamma.
Och när jag säger ja, att jag vill dela mitt liv med någon så ska det kännas rätt.
Jag ska inte tveka en enda sekund.

Efter det ska det vara mycket god mat, gratis alkohol för dem som vill och sen är det alltid någon som vill säga några ord. Gamla minnen. Nya minnen. Sånt som är värt att minnas och sånt som man helst velat glömma. Saker att skratta åt.
Men när alla är mätta och fulla, klockan börjar närma sig midnatt, så ska jag smita iväg med personen jag valt att dela mitt liv med. Jag kommer ha smutsiga värkande fötter, mitt hår kommer ha tappat alla blommorna och jag har säkert blivit less och släppt ut det från sin knut för länge sen. Men lycklig kommer jag vara, och allderles galet kär på riktigt.
Sen vill jag ha en natt att minnas för resten av livet, det behöver inte betyda att jag vill knulla som ett djur på min bröllopsnatt. Jag vill bara vara trygg. Tillbringa hela natten till att göra någonting som båda vill göra. Skratta, bara finnas till och sen somna och vakna upp bredvid varandra.

En bild på ett ställe jag vart på



Jag vet inte om det finns så mycket att skriva. Det är Lycksele jag syftar på i alla fall, jag och min familj åkte alltid dit varje sommar och det här är näst sista gången jag var där (för några år sen).
Bilden är från djurparken och ja, jag vet inte om det var så mycket mer intressant än det.

Nu har jag vettigare saker för mig än att skriva på bloggen, såå..
HÄDDÅ MÄDDÄ.

Någonting jag oroar mig för



Alltid lika svårt antar jag, vad man oroar sig över är nästan samma som att säga vad man är rädd för.
Och sånt är svårt. Lite jobbigt att tänka på. Få ner det "på papper", ännu värre.

Hur som helst så antar jag att det som känns mest oroande just nu är hur allt ska gå. Helt plötsligt har man någon, en person som bara är allt det där som man vill ha, en person som gör en mjuk på insidan. Kärlek är en parasit, någonting som äter en från insidan och byter ut ens inälvor mot rosa ludd. Sen så får den en att känna fjärilsvingar som hysteriskt fladdrar på insidan av magsäcken, och det gör nästan ont. Så fint att det nästan gör ont. Jag är glad helt enkelt.

Men ingenting är någonsin enkelt, allting är nog alltid lite mer komplicerat än man tror.
Som nu. Jag oroar mig nog för att det ska.. Falla ihop? Att vi inte ska klara av distansen, eller att det ska hända någonting annat sjukt dumt som vanligt. För vem vet egentligen någonting?
Det enda jag vet är att jag är kär igen.
Tack för det.

En bild på mig och min bästa vän



Han är bäst. Orkar inte skriva mer än så nu. Puss på oss.