Någonting jag oroar mig för



Alltid lika svårt antar jag, vad man oroar sig över är nästan samma som att säga vad man är rädd för.
Och sånt är svårt. Lite jobbigt att tänka på. Få ner det "på papper", ännu värre.

Hur som helst så antar jag att det som känns mest oroande just nu är hur allt ska gå. Helt plötsligt har man någon, en person som bara är allt det där som man vill ha, en person som gör en mjuk på insidan. Kärlek är en parasit, någonting som äter en från insidan och byter ut ens inälvor mot rosa ludd. Sen så får den en att känna fjärilsvingar som hysteriskt fladdrar på insidan av magsäcken, och det gör nästan ont. Så fint att det nästan gör ont. Jag är glad helt enkelt.

Men ingenting är någonsin enkelt, allting är nog alltid lite mer komplicerat än man tror.
Som nu. Jag oroar mig nog för att det ska.. Falla ihop? Att vi inte ska klara av distansen, eller att det ska hända någonting annat sjukt dumt som vanligt. För vem vet egentligen någonting?
Det enda jag vet är att jag är kär igen.
Tack för det.