Jag är glad att du vill ha mig.
Att du fortfarande stöttar mig.
Att du fortfarande älskar mig.

Du och jag, förlovade.
Snart två år.
Om fem dagar (för klockan är över tolv).
Jag vill ge dig något
Även om det känns som om jag redan gett dig allt jag kan.
Det finns alltid mer att ge.
Alltid.

För jag älskar dig.

Då slutar man aldrig att ge.
Man är i en symbios som inte går att förstå.
Kärlek.
Trygghet.

Jag saknar förälskelsen.
Pirret varje gång jag hör din röst.
Fjärilarna som fladdrar i maggropen när du rör vid mig.
Men det gör inget.
För nu har vi något mer.
Något större.
Jag skulle inte kunna byta bort det mot något i hela världen.

För jag älskar dig.

Jag kan inte sluta säga det.
Du kanske blir less på mig
Och tror att jag inte menar det varje gång.
Men det gör jag.
Alla gånger.
Varje dag.
Varje sekund.

Jag kan inte sluta fundera på vad du ser hos mig.
Som ingen annan har.
Har jag något speciellt eller hände det bara?
Vi är så olika.
Har inga gemensamma intressen.
Men jag orkar inte bry mig.

För jag älskar dig.