Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Idag skulle vi läsa upp dikter på svenskan, och töntig som jag är så har jag enorm prestationsångest och vågade inte läsa upp någon dikt jag skrivit. Men som kompensation för det så lägger jag upp en här.
Pistolskott, blödande sår
Och ensamma soldater på fältet.
Kan du känna minorna
Under asfaltens grå fasad?
Ser du bortsprängda städer
Och gråtande barn?
Eller kan du blunda
Och sova gott
Utan att se misären
På insidan
Av dina ögonlock?
Likt dalande löv på hösten
Faller bomberna
Över sovande barn
Och vakande föräldrar.
Men jag dömer inte gud
Jag dömer människan.
Det är såklart sträng copyright på den och ska inte lämna min blogg.
Men i alla fall så ska jag vara lite med Linus nu, sedan blir det att hämta Oliver och ha utvecklingssamtal med honom senare. Ska bli så kul!
Ni får veta hur det går med den sen!
/LVL
Kommentarer
Trackback
