Jag har inte skrivit på ett bra tag. Det har helt enkelt varit rätt så körigt med mitt liv. Mycket med skolan, mycket med körkort, mycket hemma så ja mycket med allt helt enkelt.
Jag börjar känna mig ganska slutkörd, men också ganska lugn. Trygg. Trots att jag nog borde vara livrädd, och visst är jag rädd också. Orolig. Det är någonting nytt och främmande. Ännu mer att ta tag i på hemmaplan.

Men som jag sa, på något sätt känner jag mig lugn. Men som en vän till mig sa; "Man känner sig lugn när man väl har tagit ett beslut, det är innan man är förvirrad. För sen kan man börja arbeta utifrån valet man just gjort"
Det är lite så jag känner. Nu har jag gjort ett val, gråtit mina tårar, tänkt igenom det om och om igen. Pratat om det om och om igen. Fast jag vet att det inte är slut tårar, att jag aldrig kommer sluta tänka och att jag inte pratat nog så känns det ändå okej.

Mamma, pappa, barn.
Mamma och ett halvt barn,
pappa och ett halvt barn.
Jag säger inte att det är lätt.
För det är det VERKLIGEN inte
Jag säger bara att i det här fallet
så blev det såhär.