Party until we drop, right?

Fest i helgen, känner mig död och helt psykiskt utmattad. Men det var värt, faktiskt.



Dock måste jag typ ta tag i mig själv, inse vad som är viktigt i mitt liv.
För jag vet att jag måste ta tag i skolan, jag vet att jag måste göra allting mindra komplicerat och jag VET att jag kan det om jag bara sätter någon slags gräns åt mig själv. Men det är svårt. Det är enkelt att se det nu, när man är helt och hållet med på noterna och känner sig som sig själv igen, som nu idag.
Men det är mycket svårare andra dagar. Mycket, mycket, mycket svårare.

Men jag SKA, det lovar jag. För är det något jag hatar mer än situationen så är det hur jag blir av den.
Känslokall idiot är nog den bästa förklaringen.

Hur som helst, idag blir det att mysa på hemma och ska äta palt till middag, mums (kanske lite broccoli också, hrhr).

Level up fuckers, level up.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
bloglovin